Stina

Jag är tiderns klant. Här är ytterligare ett bevis:

När jag kom från min helg hos mamma och pappa hade min hylla i köket ramlat ner! Det var en helt vanlig vägghylla med lite sånt där krafs på, ni vet. Ja, jag har visst en bild på den!  Här kan ni få se:

Det var pappa som hade skruvat upp den, så det var riktigt ordentligt gjort. (Fast han hade säkert fixat en extra konsoll, skruvat några extra skruvar och kanske förstärkt lite extra med några vinkeljärn om han fick...)
Så när jag klev in i köket och såg alla saker på golvet var det första jag tänkte att nu har hela väggen rasat in! (Min andra tanke var: Vilken TUR att den ramlade ner när jag inte var hemma. Tänk den smällen...) Men i själva verket var det så att träet hade spruckit lite i konsollerna.

Så, nu (äntligen) till det som gör mej till en klant.

Jag bestämde mig för att försöka limma hyllan. Så den lilla flaskan med trälim åkte fram. Som man kan förvänta sig var det förstås igen-limmat så att det inte gick att få ut nått. Jag testade att pilla lite med potatisstickan, en tandpetare och en knappnål. Men icke. Det hela slutade med en skruvmejsel i hålet och lite bank med hammaren... Äntligen skulle jag kunna limma! Men jag fick förstås lite lim (en ganska stor klick, om jag ska vara ärlig) på fingret. Det är här hjärn-släppet kommer. Istället för att torka av limmet får jag för mej på nått märk att jag kan stryka ut det bara. Fråga mej inte varför, men jag la handlatorna ihop och gnuggade lite, för att bli av med limmet. Resultatet blev ju att jag fick lim på alla fingrar. Suck.
Storyn slutar inte. Så lägligt (vad skulle jag straffas för nu då Gud?) fick jag ett skräp i ögat som skicker SÅ HEMSKT! Jag kan se skräpet i ögonvitan, så det är egentligen bara att peta ut. OM det inte vore för att jag har fingrarna fulla med trälim.

Så nu sitter jag här och gråter med ena ögat och längtar till limmet har torkat. Suck...