Update!
Mycket jobb....
Igår började kyrkokören. Jättekul att träffa alla och kul att komma igång. Men jag kände mig allt lite rostig...
"Min" kör ska göra en konsert tillsammans med två andra om några veckor, så vi hade MASSOR att göra! Efteråt blev jag nästan lite tveksam. Har jag tagit mig (och kören) vatten över huvudet? Är det bara jag som tycker att det är kul att sjunga i ett större sammanhang där det finns gott om folk på alla stämmor och där man kan ha organist/pianist och dirigent samtidigt? (när vi sjunger annars är det ju bara lilla jag...) Kanske är det bara jag som vill sjunga lite svårare musik? Kören kanske är glada som det är?! Kanske t.om. tycker det är för svårt/jobbigt/läskigt/ambitiöst... Jag ska fråga nästa tisdag.
Idag har jag och prästen varit på skolan och jobbat med barnen. Vi har nämligen dragit igång ett litet "kompis-projekt" där i höst. Så vi åker dit varje onsdag förmiddag och jobbar med samarbetsövningar, att vara snälla mot varandra, att tro på sig själv utan att vara uppblåst o.s.v. Det är inte alldeles enkelt. Men jag tror att det vi gör ändå faller i god jord.
Eftersom jag har lyckats få ett virus på balansnerven har jag inte orkat göra så mycket mer idag. Jag hade velat åka på kören, men valde att stanna hemma och vila. Det är så jobbigt att vara utan balans, man blir rätt trött...
Nu ska jag sova!
